Stockholms stadsbibliotek

Gruva bygger på Odd Uhrboms stramt känsliga bildsvit från en gruvarbetares liv och Sara Lidmans intervjumaterial, som hon redigerat med ömsinthet och pregnans.

Sara Lidman har i debatten som följde på boken anklagats för partiskhet. Visst. Hon har burit fram vittnesmålen från dem som känner sig meningslöst förbrukade och vanmäktiga mot bolaget-överheten. Hon har pläderat för dem som utstår buller, gas, isolering, hets men mest saknar känslan av rättvisa och människovärde.

"Jag menar inte att beklaga mig ... Men jag och många många med mig som arbetar plikttroget ... vi känner oss utestängda, avsnästa, utfrusna, tillrättavisade, kontrollerade, vägda och mätta ... kort sagt vi känner det som att tiden går utan att vi får inträde i en meningsfull samvaro där arbetet skulle kunna vara den värdefullaste delen av det hela. Nu ses det som något ofrånkomligt ont. Hela tillvaron skulle kunna vara mer människovänlig. Man skulle kunna gå ut en natt bara för att se på vädret och träffa en kompis i samma ärende och man skulle kunna gå in igen utan att titta på klockan och utan den där knytnäven runt hjärtat... om två timmar skall du till jobbet... om fem år är du döv... om tid känner ingen igen dig ..."